Åååh, vet ni hur glad jag är?! Vi har typ EN skoldag kvar innan det är sommarlov! Och då är det typ mys/fika/film-dag. Kan ni tänka er nåt så härligt? Faktum är att jag inte alls har något emot det! Det var ett helt år sen vi stod i kyrkan och sjöng Den blomstertid.. Obegripligt för mig.
Ett helt jävla år?! En sak är då säker: Mycket har hänt. Både bra och dåliga saker. Förstås.
Det finns människor som jag stod nära då som i princip har förvandlats till främlingar för mig nu. Men så har jag också träffat nya människor som jag kommit lika nära. Om inte närmre. Min pojkvän Philip Olofsson är en av dom. Jag är så jävla glad att jag har dig, sötnos!

Vänta nu.. Vad händer med att tiden typ är inställd på max-speed x1000? Jag vill inte att sommarlovet ska gå lika snabbt som tiden går just nu! Då hinner jag ju knappt andas. Jag vill trycka på dendär pausknappen jag skrev om tidigare och hinna njuta ordentligt. Sen när allt är slut så vill jag spola tillbaka tiden till alla bra stunder och radera allt som kanske blev fel. Men egentligen, hur rimligt vore det på en skala? Det finns ju både för- och nackdelar med att man inte kan pausa eller spola tillbaka tiden. Det som blev fel kanske inte skulle ha gjort att något blev rätt sen efteråt. Typ som att det vore nån mening med allt. Egentligen så är det ganska bra att det är som det är ändå.. Jag antar att det finns nån smart baktanke med det hela.

Hur som helst. Jag har bestämt att jag ska ta vara på varje minut i sommar. Träffa kompisar, spela fotboll, sola, bada, tälta, osvosvosv... Inte planera för mycket utan bara ta det som det kommer. Dag för dag liksom. Om jag vill träffa någon så ska jag i alla fall inte dra ut på det utan göra det direkt. Annars brukar det bli oftast bli fail... Och sånt gillar jag inte!

Nog om det. Dagen idag då? Friluftsdag. Cyklade till Trollis och myste på hela dan. Blev en del fotbollslir där, vi käkade årets godaste lunch med skolan (kebab i pita sitter aldrig fel vill jag lova!) och träffade lite mysiga Bergselever. Puss på dom!



Tränade för en stund sen och just nu nöter mina öron Paolo Nutini. Varför är han så bra?
Innan jag pyser så måste jag bara säga att jag var på Röda korset igår med min sköna böna Lisis och fyndade en jacka (den till höger). Kostade endast 40 svenska kronor och jag kan ju meddela att det var kärlek mellan oss vid första ögonkastet.

Haha, nåväl, duschen ropar på mig nu... PUSS!