Allting började med en trevlig skolavslutning. Jag sjöng Free fallin' med lite stöd av Erland och sen sjöng jag och Lisa Dreaming of you. Man kände verkligen hur mycket alla längtade efter sommarlov där vi satt i kyrkbänkarna. Tillslut var det dags för betygen och vi traskade ut ur kyrkan som värsta flocken. Trots allt så kände jag mig ändå jäkligt nöjd angående årets prestationer. Den där känslan av att inte veta vad sommaren hade att bjuda på denna gång virvlade nog omkring i dom flestas huvuden, men det fick förbli en gåta tills vidare.....


Just innan skolavslutningen så fick jag ett erbjudande om att vara fotograf till min kusin (mitten) eftersom hon skulle gå balen. Klart jag ställde upp! Hon blev skitnöjd med resultatet och jag tyckte det var ett rent nöje att få plåta lite. Alla som gick balen såg ut som prinsar och prinsessor och jag insåg bara mer och mer hur mycket jag längtar tills det är min tur... Ja, det är bara att kämpa på med skolan i fyra år till nu.. Piece of a cake....


Fick mejl om att ha blivit uttagen till elitlägret i Halmstad inte långt efter skolavslutningen.
Jag hoppade av lycka! Tillsammans med 16 andra fotbollsgalna brudar flög jag ner dit några dagar senare. Av 24 län var det bara vi och Stockholm som stod obesegrade när vi kom hem (!). Det kallar jag status! En av dagarna hann vi fara till Tylösand där det var typ 800 grader i solen. Vi brände oss allihop, men det var det värt! Jag och Lisa träffade även våra saknade flickor från Öröbro ett år efter att vi lärt känna varandra på Sportscamp i Norrköping. Det var helt fantastiskt! En resa som jag definitivt inte kommer glömma.


Direkt efter Halmstad var det dags för PSG. Jag, Lisa och Lovisa missade en match i gruppspelet för att vi inte hade hunnit komma hem tills dess. Det sög, men som tur var så lirade vi alla andra matcher. Supertrötta som vi var efter fem intensiva fotbollsdagar i Halmstad så spelade vi allra mest på vilja. Med både flyt och oflyt i bagaget så kom vi till final! Tredje året i rad! Stencoolt ju. Tidigare år har vi kammat hem silvermedaljen men den här gången, som också var vårt sista år, tänkte vi att nu jävlar fick det bli tredje gången gillt. Och så blev det! Samma kväll firade vi guldet med mumsig mat på Waldorf. A-A-A-AWESOME!


Midsommar firades med alla kusiner hemma hos oss. Vi käkade god mat och proppade i oss hur mycket tårta som helst! För min del spenderades natten i ett tält med Julia och Agnes där vi fulade oss som bara kusiner gör..


Jag, Lisa, Josse och Malin hann dra ihop två Disneymaraton innan skolan började igen. Nostalgi! Hell yeah, det var verkligen skiiiitmysigt. Måste säga att vårat första maraton blev allra bäst. Det spenderades hos Mallan och vi for och köpte onyttigheter i mängder, sjöng med i alla sånger och härmade massa roliga citat. Sen tog vi en paus från filmtittandet och badade skumbad helvilt mitt i natten. ''Voooulez-Vooooous, A-HA!'' Ååh.. Bra allting var. Spontant, klockrent, perfekt. Ta mig tillbaka!


Har umgåtts med Philip till viss del i sommar. Vi har skrattat och gjort massa roliga grejer ihop, bl.a varit i hans fantastiska stuga. Det om något kallar jag dreamplace! Ibland är världen så fin.. Sen kanske det blev en puss eller två, eller tre.... Men sen tog sagan slut.


Kusinbus gillar vi och det har det blivit ovanligt mycket av denna sommar, vilket känns sjukt bra! Vi har tältat, varit på upptäcksfärder, garvat åt ingenting, oooosv... Bara allmänt myst helt enkelt. Tummen upp, tummen upp!


Mina absoluta favoriter, Tha gang, har varit här och vi har lagat gómiddag, badat jacuzzi, proppat massa candy, haft deeptalk och aaasgarvat i evigheter. En av kvällarna blev alldeles extra mysig och det enda som saknades då var Tha gangs femte medlem Helja, som bor 100 mil på tok för långt bort... Men sånt är livet, antar jag. Det här var för övrigt bara några dagar innan Gothia och det visade sig vara fruktansvärt bra uppladdning!


Vi åkte tåg till Göteborg och blev borta en vecka. Anledningen var Gothia - världens största fotbollscup. Vi gick obesegrade från gruppspelet med 10-0 i målskillnad och var då vidare till A-slutspel. Av 120 lag i våran åldersklass så fick vi möta Munksund (Piteå) som vi brukar spela mot här hemma. Lite surt att fara på Gothia och möta dom av alla lag. Men vi krigade oss i alla fall till en skön seger, vilket betydde sextondelsfinal mot Gideonsberg. Matchen visades på TV (Viasat on demand)! Fett coolt. 0-0 i ordinarie matchtid och straffar direkt... I samma sekund som vi insett att vi vunnit så skrek vi av lycka och glädjetårarna sprutade. Det visar bara hur sant det är att motivation slår klass! Ojoj.. Galen seger! Åttondelsfinalen fick dock inte ett lika trevligt slut... Vi hade otur med lottningen och fick möta Californiens bästa lag (!). Krigade på som idioter, men bortspelades omvartannat. Höll 1-0 tills det var fem minuter kvar då dom fick två snabba frisparkar och bombade in båda krysset. Besvikna var vi ju, men det kom att visa sig att vi förlorat mot cupens vinnande lag. Californien storspelade nämligen mot Hammarby i finalen och vann välförtjänt hem titeln. Dessutom så hann vi göra massa annat kul under veckan eftersom det var så glest med matcher. Vi gick bl.a på Liseberg, käkade på en världsgod glassbar och besökte storstaden. När veckan var slut for vi hem nöjda och glada över våran insats och vi konstaterade att vi hade upplevt en fullkomligt fantastisk vecka tillsammans. Trots allt så är vi ju bara ett byalag från lilla Luleå!


När vi kommit hem från Gothia så var det hög tid för mig att träffa Helja. Hon hade kommit under tiden vi var i Göteborg och skulle stanna i en månad. Umgicks dock inte med henne lika mycket som jag hade hoppats på och det blev inte som vi hade tänkt, men jag är ändå glad för tiden jag fick. För vi hann ändå asgarva, prata om allt mellan himmel och jord, tjocka med glass, brumma ut med båten, åka ring, sola, bada, busa, och bara allmänt myyyysa. Känns fortfarande lika tungt när jag tänker på att hon flyttade till Stockholm i vintras... Att hon inte finns ett kvarter bort längre. Att jag inte kan somna i hennes famn när jag vill. Att vi inte har möjlighet att springa ut på isen och dampskrika när allt är som mörkast. Att det inte är samma sak utan henne. Försöker tänka på allt bra vi har gått igenom istället för att gråta, men det är inte så lätt.. Trots alla omständigheter så är jag i alla fall glad att hon lever. Och var hon än befinner sig här i världen så kommer hon alltid vara en stor del av mig.. Det vet hon. Syster, vi ses snart! Jag älskar dig. Idag. Imorgon. För evigt.


En vacker dag for jag och pappa ut på äventyr i Luleå skärgård. Vi hade tänkt att hitta den omtalade Skvalpen. Det blåste riktigt hårt och vågorna var höga så det skvätte in massa vatten i båten eftersom vi gasade så mycket. Men efter att ha kört på helt fel sida om ön från början så hittade vi ändå dit tillslut. Och om vi säger såhär: Det var mödan värt! Vi möttes av vit sand och helt otroliga vyer. Vi hade hittat Luleås paradis. Störtförälskelsen var ett faktum!


Dagen därpå tog jag och paaapi med oss Agge till vårt nya favvoställe. Denna gång hittade vi dit mycket snabbare.... När vi anlänt la vi oss på ett riktigt mysigt ställe som låg i lä. Blev en massa stek i solen, grillad mat och läsning. Efter ett tag kände vi för att utforska ön och tog då med oss kameran för att föreviga stunden. Nu när jag blickar tillbaka så är det nästan så att jag kan känna den varma, fina, vita sanden mellan tårna.. Jag vet att jag kommer återvända dit nästa år, för det här var en underbar trip som jag mer än gärna upplever igen!


Åååh... MUMMMMAA! Det här tyder på att jag har varit flitig när det gäller glassätandet i sommar. Efterrätt á la EO känner ni väl igen?!


Jag har sett solen gå ner och månen gå upp. Det har varit magnifika stunder... Såväl i ensamhet som i sällskap.


Krille, my BFF, har fått mycket av min tid den här sommaren. Inte allt för mycket, men lagom. Vi har gjort en massa fula grejer, ojoj... Har alltid så jäkla kul med honom! Vad det än är. Och tro det eller ej, men det är inte ens undantag då vi deppar! Ändå garvas det. Helt craazy.. Vi kan snacka om vad som helst utan att det känns onaturligt. Sånt älskar jag.
Äkta vänskap kallar jag det.


Lulekalaset var lika underskattat som alltid. Inte särskilt bra artister, men det är ändå för det sociala man pallrar sig dit varje år. Hade inga förväntningar och då blev det faktiskt hyfsat kul. Tomas Ledin rockade sönder Södra hamn-scenen, Anna Ternheim bjöd på chillmusik vid Norra, Thåström deppade ner hela Lule för ett ögonblick och Markus Fagervall körde sitt race på Bd Pop. Jag delade ut flera dussin kramar, åkte karueseller och asgarvade, åt regnbågs-rämmar i överflöd och träffade så många människor att jag inte kunde fatta var alla kom ifrån. För mig var det en gåta att det rymdes så otroligt mycket folk på Luleås trånga gator.. Men vi kan konstatera att Lulekalaset var ganska mysigt trots allt.


Får ju inte glömma att jag har solat i massor denna sommar. För ett ögonblick trodde jag nästan att utlandsvärmen hade kommit för att stanna. Men det var en dum tanke, Franke. Den kom och den gick. Precis som den här sommaren gjorde. Och fort gick det! Men som tur var så slösade jag inte bort den uuunderbara värmen genom att sitta inne.. Jag tog vara på varje minut och bara därför så är det en nöjd liten tös som sitter här idag! Jag har nog aldrig blivit så brun av den svenska solen som i år... Blir ju nästan en jordgubbspuss på det va!


Inte att förglömma så finns det ju så mycket fint att fotografera när det grönskas i landet. Min systemkamera skrek typ efter att användas och jag fångade hejdundrande bra saker på bild i sommar! Här ser ni bara ett smakprov...


Jag fick finbesök av Denise och Frida en mulen dag (märktes dock inte att det var mulet, för dom lyste upp min dag så bra ändå!). Jag lagade mat och kirrade specialefterrätt, sen var vi fit for fight för lite plåtning i det vilda. Fladdermusbilden blev nog dagens favorit tror jag! Åh.. Detta får mig att le. Önskar dock att det blivit fler busiga dagar med dom.. För jag gillar mina fina flicks!


Och ja... Min sommar har bestått av fotboll till 110 procent! Jag har tränat väldigt intensivt som resulterat till att jag nött sönder mina fotbollsskor. Jag har krigat mig igenom matcher i åska och spöregn, stått och skjutit på Tunavallen i flera timmar för att förbättra mitt skott, farit på långa resor och fått jobba med mig själv mentalt... Så, varför allt detta? Jo, för att jag älskar det så mycket. Fotboll är mitt liv. Förhoppningsvis så lönar det sig en vacker dag. För jag har fortfarande min dröm... Att bli så bra som jag kan.

---

Finally! Det var några kapitel ur min sommar.
Härmed lovar jag att bli en bättre bloggare!
Bättre sent än aldrig va.....

Tack för att du tittade in! Lämna gärna en kommentar. Det vore guld värt.

PEACE & LOVE