365 dagar. Tolv månader. Ett år. Så länge har du varit min. Vem hade kunnat tro det? När vi var småknattar lirade vi hockey ihop. Du var den där blyga killen med vågigt, platinablont hår som förväxlades med en tjej ibland, hihi.. Men det var ju bara för att du var sötare än alla andra. Hade faktiskt en liten crush på dig redan då.

När vi började umgås på riktigt (i början av nian) var det ingen som anade att vi skulle bli något mer än bara kompisar, men jag kände att det fanns lite magisk chemistry mellan oss hela tiden. Minns så väl hur jag gick runt med en skön känsla i magen varje dag. För du var där. Tror inte att jag fattade hur glad du gjorde mig förrän du var borta från skolan en dag. Det sög. För då kunde vi varken låtsas vara begåvade i franska eller klunka en liter kaffe eller repa till julkonserten. Och jag kunde inte drunkna i dina ögon. Eller känna på dina lockar. Eller bara inspektera dina perfekta ansiktsdrag. Lite fascinerande att jag ens pallade dom dagarna.

Mitt i allt for jag iväg. Långt bort. Bara över helgen, men ändå. Började tänka. Vad gjorde mig glad egentligen? Hur mycket jag än försökte undvika det så var du det enda som fanns i min tankeballong. Ville inte förstöra våran vänskap genom att säga att jag hade känslor för dig. Tänkte att det var för fint för att kasta bort (det jag inte visste då var att det skulle bli tusen gånger finare). Tillslut kunde jag inte hålla mig längre. Känslorna infekterade min hjärna och jag sa bara som det var. Förväntade mig ingenting. Men på nåt underligt sätt fick jag allt ändå. Förstår inte riktigt hur, men det spelar ingen roll. Jag är bara så glad att det hände. Att vi hände.

Vid det här laget har du sett alla sidor av mig. Och jag rågillar att du låter mig vara precis lika knäpp som jag är. Att du tycker om mig trots det är dock ett fenomen, haha. Det känns stört bra att vi inte "bara" är ett par. Vi är som bästa kompisar också. Såna som kan skratta och gråta ihop. Det är typ allra viktigast, tycker jag.

Den bästa tiden i mitt liv är nu. Tack för att du är du. Jag älskar dig, Erland Löfgren.