Det här med att våren är på väg fyller mig med längtan och förväntan. En vår som kommer bli helt fantastiskt om man ser till min kalender. Sista seriematchen, lagavslutning, Paris, Mumford and sons, föreställning, valborg, temafester, Turkiet, balen... Tre månader återstår av 2364758 år i skolan. Det kommer gå fort men jag ska njuta, trots att det kommer krävas mycket tid och energi till skolan emellan alla dessa roligheter. Let's go!

Det här får vi aldrig tillbaka. Det här är dansen före döden. Thomas Stenström räddar mig alltid nuförtiden. Måste se honom i sommar någonstans. Men först ska jag ta studenten. Känsloladdad med så mycket olika känslor att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta. Gör både och. Är väl bäst så. Men försöker ändå vara den där positiva tjejen som jag är. Vill skriva av mig och tänker att det skulle bli en roman ungefär. Har ju dock annat jag måste prioritera. Behöver motivation till annat än innebandy. Vill ju göra något bra av det här. Men hur gör man när man inte vet? Magkänslan får mig bara att vara för nyfiken och ivrig. Landar nu. Så löser det sig. Jag löser det.

Har så vackra vänner. Underbara. Många som är alldeles för långt ifrån mig just nu. Men jag har dom. Fotade Mikaela häromdan och hon påbörjar sin tre månaders vistelse i Asien på torsdag. Och på lördag fyller jag nitton år. Så jag tycker faktiskt att livet är ganska fint trots att jag somnar ensam om kvällarna numera. Tack för allt, bästa du. Längtar tills det är min tur att upptäcka. Snart. Snart är det jag och världen. Och mina vackra vänner.

Tydliga tendenser till att försvinna. Det är något som lyser igenom. Men vars försvinner jag ens? Har iallafall ägnat senaste månaden åt endast projektarbete. Anordnat en gigantisk loppis för Världens barn med bästa kusin. Som slitit på oss som tusan, men stört kul har vi haft och viktiga pengar har vi fått in! Vad gör jag nu då? Fortsätter spela innebandy och umgås så mycket jag kan, samt försöka hinna med skola och annat kul där emellan. Börjar känna suget efter fotandet och bloggandet. Än finns det hopp.........

Dansar upp och ner i en värld som inget förstår. Eller är det vi? 

Mitt rum börjar faktiskt bli ganska mysigt och fint. Idag har jag klätt in mina barstolar med lurvigt tyg för att det är roligare än plast. Är på jakt efter en lagomt sliten byrå också. Gillar sånahär projekt som aldrig tar slut. Man kan fixa och trixa hela tiden om man vill. Min jordglob är för övrigt väldigt fascinerande, haha.

Jag tycker om hösten. Men november ger mig ångest. Jag vill fara iväg. Och nu kan jag göra det, för jag har ju tagit körkort! Hihi. Nämen, jag vill ju längre. Visst, jag kanske är tjatig, men det är så mörkt och grått här. Nu regnar det dessutom........ Tur att Bon Iver finns. Längtan i mig bubblar i hela kroppen och växer mer och mer för varje dag som går. Har bokat First aid kit med Denise i janurari och Mumford and sons med storebror i april. Sen kommer jag ha ännu fler feeeeta grejer på schemat. Har jag bestämt. Och om ett halvår tar vi studenten!!!! Sjukt. Önskar typ att jag var lika flitig här som jag är på instagram, men hur ska man hinna med allt?

Du kan om du vill.