I natt drömde jag att jag kunde flyga. Jag var dessutom den enda i hela världen som kunde det. Jag hade inga vingar som en snövit ängel eller nån propeller på ryggen som Karlsson på taket. Men man kan väl nästan säga att jag var som Peter Pan om man nu ska jämföra med någon. Jag gjorde stordåd och hjälteinsatser världen över samtidigt som jag njöt av livet.
Alla avgudade mig, förutom Kapten Krok då, hehe. Det var tyyyp asballt!

Även fast det bara var dröm så minns jag hur underbart det var att kasta sig ut från en hög byggnad och ändå veta att man kommer landa mjukt. Tiden där emellan, fallet eller vad man nu ska kalla det, det måste typ vara bland det skönaste man kan känna.

Fan... Fan, fan, fan att det här bara var en dröm.
Men vad är det man säger..? Jo, drömmar kan slå in!