Ibland är det som att man bara vet. Egentligen har man vetat det hela tiden. Utan att riktigt förstå. Men man vet. Man vet vem man vill vara med. Resten av livet (som knappt har börjat). För det är nånting som gör att det är så självklart. Och jag vet. Jag bara vet. Att det är Erland som kommer vara där med mig.

Men egentligen så behöver man inte tänka så långt. För jag har det så himla bra där jag är just nu. Skulle inte vilja ha det på något annat sätt. Älskar allt du är och allt du ger mig. Och tack. Tack för att du gör mig till världens lyckligaste. Puss på dig och våran 2-årsdag, älskling.